30 maj
En av Ebbas sjukt söta kattungar
En söndagseftermiddag på IKEA resulterade i många betydelsfulla inköp till mitt rum. Gardiner, lampor, spegel, hyllor och alla små saker man alltid råkar plocka på sig innan man når kassan på IKEA, fick jag med mig hem. Idag inleddes SVARTA VECKAN, bland annat med svarta kläder, vattenballonger, svart färg i alla färgpaletter på bilden, lappar och självklart en frånvaro för hela klassen på morgonen. "Tydligen kallar eleverna det här för Svarta veckan och planerar att hitta på diverse upptåg. Tyvärr saknar de känsla och gränser för hur man busar vilket gör att man förstör skolmiljö för andra elever och personal." skrevs det i ett brev hem till alla föräldrar idag. Behöver jag nämna att det var Fredrik Isaksson som uttryckte sig så oerhört vackert? Imorgon planeras ett vattenkrig för alla nior, så jag måste rota fram något gammalt vattenvapen i garaget. Två dagar kvar.
And sing the words I say
Drar ut i den kalla sommarkvällen!
17:50
Det var ett tag sen jag var ledig en lördag, kändes speciellt att sova ut imorse. En middag på Värdshuset med farmor, mormor och den vanliga familjen är i stort sett det enda jag gjort. Ikväll ska vi iallfall ut, vad vi gör är forfarande lite osäkert, men något blir det.
Soffan är silvertejpad men drömmen kommer att hålla
Bild ifrån igår då jag bar denna byxdress. Dom sista dagarna i skolan är alltid så perfekta, så varför kunde man inte göra maj lite längre? Det är varmt, lektionerna är meningslösa, betygen är så bra som dom kan bli, alla är glada och framförallt är det känslan av att ha allt framför sig som genomsyrar dagarna. Läkaren var förvånansvärt dålig, det enda hon kunde säga var "det kan ju vara benhinneinflammation, som ni själva säger" och så instruerade hon mig att börja äta Voltarentabletter, som är starkt antiinflammatoriska. Ingen förklaring och ingen riktig lösning kunde hon komma med. Nu har jag bokat in tid hos sjukgymnast och naprapat och har dessutom svalt min första Voltaren. Jag insåg att jag haft problemen i snart två månader, inte konstigt att jag mått dåligt över för lite träning; utan innebandy, löpning och promenader blir livet inte som vanligt. Ikväll är farmor och mormor här, så jag är hemma.
I'll be my volunteer
Högsta betyget på konsthäftet gjorde min dag perfekt, nu sitter det. Efter lite tid med astronomi, inför provet imorgon, åkte jag ner till personalfest för alla som jobbar på Anna på torget. Picknick och femkamp stod på schemat, trevlig kväll blev det iallafall. Sista torsdagen i Mariefredsskolan är över, vilket innebar att vi spelade upp vår cover för klassen på musiken och att jag gjorde klart min tygpåse på slöjden. Herregud vad jag tjatar om avslut och det går inte mindre fort för det.
20:49
Jag sänder en tanke till Vår ruset, där jag nu borde suttit och delat glädjen över att ha sprungit, med mina vänner på en picknickfilt. Istället sitter jag hemma och lyssnar på musik, ett stort tack till mina benhinnor som hindrat mig från att springa i en månad! Den inbokade läkartiden på fredag är en klen tröst, det finns ändå inget annat bot än vila. Resultatet i både engelska och matte, efter nationella, var stabilt och fint. Det lutar mot ett slut på skolan och slutbetygen i alla ämnen haglar över oss. Det är underbart att bocka av ämne efter ämne, att nå dom mål man siktat på hela högstadiet. Det är exakt fem dagar kvar till the end och jag börjar tycka att nedräkningen går för fort.
Datum inristat i staket
Självutlösaren i fredags
Eftermiddagen tillbringades i frisörstolen, det var nämligen tid för slingning. I skolan satt vi och lyssnade på Heidi Fried, en 87 år gammal människa som berättade om sitt liv i koncentrationsläger under kriget. Hon överlevde och har kunnat sprida sin livshistoria vidare, allt för att motverka att något liknande ska hända igen. Det är svårt att beskriva hur starkt det var att ta in det hon berättade, men jag vet att jag aldrig kommer glömma den här dagen. Det känns outstanding att ha fått träffa en överlevare, det är nämligen inte många år kvar innan alla de som tog sig igenom förintelsen, gått bort av ålder. Tack skolan, tack Heidi.
Åh, sång på sång
HEJ ANSIKTSLYFT
Jobbdagen igår var lika tung som alla andra, sju timmars spring med endast en 5 minuter lång lunchpaus, men det är fortfarande lika värt det. Mina benhinnor har värkt ända sedan efter orienteringen i onsdags, men hur ont jag hade igår efter jobbet kan inte riktigt jämföras med det. Att jobba gör verkligen inte inflammtionen bättre, mer belastning kan man väl knappast få. Efter att ha slutat på jobbet, dusch, lite tjafs och en tankning på statoil senare så rullade jag ut till Annabelle med en stor väska. Middag, trots att jag kom sent, avnjöts med fint sällskap. Senare kom även lite grabs på moppar, lika coola som mig. Efter en för kort natts sömn serverades världens största tårta till frukost, lite mäktigt. PUSS
20 maj 1996
Tillägnar bilden åt min älskade vän Annabelle som idag fyllt år, grattis! Imorgon firar vi henne på riktigt, men som vanligt gör vi alltid lite roliga saker under dagen när någon fyller år... Efter en 25 kilometers cykeltur med Savannah, som förövrigt gjorde hela resan mycket roligare, har jag inte gjort så mycket mer. Jobb dagen därpå betyder oftast chillfredag, vilket så också blir fallet denna kväll. Jag börjar 11 imorgon. Ska även bli lite trevligt att träffa Marcus, som kommer hem från Berlin vilken sekund som helst.
Du lyssnar inte men jag vet att du hör
Äntligen fredag, efter den här störda veckan. Solen skiner, jag har ätit svenska jordgubbar och nu ska jag ut och träna (på cykel så klart). För att ge lite variation bjuder jag på träningsoutfiten. Ha en fin fredag älskade.
Är det nu, nu som det tar slut
Stövlarna i bakgrunden ägdes tyvärr inte av mig, fick istället uthärda blöta fötter under de antal timmar vi inväntade att resten av alla skulle komma tillbaka från banan i skogen.
Uppdateringen har varit kass, jag får helt enkelt skylla på att jag har varit mitt i vårterminens jobbigaste vecka. Två prov i Andra Världskriget (med den mest krävande läraren Anders Nilsson), ett betygsavgörande konsthäfte och ett livsviktigt prov i orientering är de främsta orsakerna. Jag har iallafall lagt ner sjukt mycket tid på konsthäftet, så ni kanske förstår befrielsen när jag idag lämnade in det? Lika skönt att veckan är över, lika läskigt är det att vi lämnat den näst sista skolveckan bakom oss. Nästa vecka kommer vara den sista riktiga veckan på Mariefredsskolan, det sista andetaget på en 10 år lång tid i samma skola. Det är kvar 9 dagar av 1790, vilket betyder att jag har kvar 5 promille av mitt livs enda tid i Mariefredsskolan.
Atombomber och så vidare
Har precis suttit och skrivit om varenda jävla sida av en flera sidor lång text om Andra världskriget, som spårlöst försvann från min dator efter att jag pluggade tidigare under dagen. Om jag inte drömmer om Kalla kriget inatt så är något fel, känns nämligen som jag har skrivit om det i ganska många timmar nu. Förutom att plugga har jag utnyttjat vädret, jag har nämligen sett en film vid namn Sanctum. Surroundljudet och åskan smälte ihop. Imorgon har vi det viktiga provet i orientering och jag startar först, men det känns inte så stort, det är inte svårt. Numera väntar sängen, godnatt!
16:47
Jag har inte haft tid att blogga i helgen, därmed har flera dagar har gått utan uppdatering. Helgen blev väldigt fin, Andrea betyder mycket. Vi har alltid sjukt roligt ihop. Att jag inte har hunnit plugga någonting alls blir mindre viktigt, även om den här veckan kommer innehålla helt överdrivet mycket saker.
Igår var jag så sjukt trött, hade så sjukt mycket plugg och kände mig så sjukt otaggad på en lång dag med onödiga lektioner, att jag idag sov till elva och pluggade hemma resten av dagen. Jag har kanske eventuellt, en ofastställd prelimenär påbörjan av ett halsont, inte omöjligen någonstans i halsen, som jag i nuläget inte känner till. Man ska ju inte gå till skolan och smitta andra isåfall...
Jag sitter nu i bilen på väg till Linköpin...
Jag sitter nu i bilen på väg till Linköping med jordgubbar, musik och vatten som enda underhållning. Franskaprovet idag gick fint och resten av dagen var chill, när nästan allting är slut så finns det inget att göra i skolan. Eller, det finns grejer, men alla är för omotiverade för att göra dom. Efter sista lektionen åkte vi upp till Fredrikshall för att träningsspringa en orienteringsbana inför det stora provet i idrott på onsdag. Det gick bra, men jag kommer antagligen få ångra att jag sprang lite, mina benhinnor har inte ens tillåtit mig att gå innan. Värken kommer alltid några dagar efter, jag hatar det.
Felt like this before
Förlåt för dålig uppdatering, gårdagen försvann snabbt med plugg och avslutades med BJ och letande efter resor i soffan. Efter skolan idag åker jag ner till Linköping, ska tillbringa helgen med min kusin. Nu måste jag verkligen åka, det har blivit en dålig vana att komma försent varenda morgon.
11 maj
Bara för att linnet och tekoppen matchar så fint. Nationella i matte gick riktigt bra helt igenom och resten av dagen kompenserade den 100 minuter långa ansträngningen på morgonen. Två lektioner tillbringades ute i solen utan uppgift och på den tredje och sista såg vi film. Vädret får alla att tro att det är skolavslutning typ imorgon.
Winston Spencer Churchill
Ännu varmare idag, ännu bättre idag. Pluggandet av Andra Världskriget blev trevligt i solen med sovpauser på gräset och träning innefattande cykling och styrka blev om möjligt ännu finare i värmen, även om min hals blev hyfsat törstig. Jag uppskattar verkligen träning nu när jag inte kan gå/springa, jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan min cykel. Imorgon väntar ett stort nationelltprov i matte, därför ska jag nu bege mig till sängen.
22:07
Maja
Ord som sinnesjukt, osannolikt, galet och varmt kan inte ens beskriva hur hett det varit idag. Dom som inte håller med skulle kunna prova att lägga sig på rygg på vårat ställe utanför skolan, ett ställe där dom mörka plattorna börjar steka och iPhonen med musik blir överhettad. Jag brukar aldrigaldrigaldrig klaga över solen och jag gör det inte nu heller, däremot så erkänner jag att inte drack tillräckligt med vatten, vilket resulterade i ett sjukligt, frysande tillstånd här hemma för några timmar sen. Nu är allt fint igen, ifall ni verkligen undrade. Efter skolan hämtade jag Maja, min granne som jag brukar passa, från Gripsholmsskolan. Fortsatte eftermiddagen att umgås (opassande ord) med henne och Klara, den fyraåriga systern, en stund.
För första gången på tre veckor ska jag imorgon börja plugga inför dom 5 proven och inlämningen, som likt 6 fula tallar blockerar den vackra utsikten mot skolavslutningen. På fredag börjar jag hugga ner en av dom. Egentligen ska det inte bli så farligt att plugga, allt känns ändå så lätt nu på dom sista veckorna av högstadiet. Betygen känns för min del hyfsat klara, det enda jag verkligen behöver satsa på är bildinlämningen. Förlåt för att inlägget blev så långt, jag vet hur jobbigt det kan vara att ta sig igenom ett stycke text en måndagkväll. Puss
Jag är namnet som du har på armen
Söndagar kan mot förmodan vara riktigt fina. När det är första lediga dagen på en vecka och solen skiner vilt. En hel dag i i solstolen avslutades med en skön cykeltur till Åker, vilken stad, och nu spelas Veronicas fantastiska album i mitt fortfarande lite för tomma rum. Simba meddelar att jag måste trycka på paus och ta ut honom, stackars hund.
19:21
Såhär osminkad drar jag snart iväg till Annabelle för att umgås med mina vanliga, älskade vänner. Gårdagskvällen spenderades på golfbanan och avslutades framför en grym film, "Next three days". Nu är jag helt slut efter att ha jobbat hela dagen, framförallt känns det i axlarna att jag flyttat in en hel uteservering själv, inkluderat galet tunga marmorbord. Det är iallafall roligt att jobba, till skillnad mot mitt förra äckligt slitiga jobba som städerska på värdshuset.
Can you imagine when this race is won, turn our golden faces into the sun
Efter en halv veckas vinter firade jag solen med shorts. Det har faktiskt varit en vidrig vecka och desto bättre känns det med helg. Imorgon ska jag jobba, annars är det några ouppbokade dagar framför mig. Nu ska jag gå några hål på banan, hoppas inte golfklubben märker att jag inte betalat medlemsavgiften... Ha en fin fredag, puss.
Vi är en
Allting har känts mycket positivare idag och jag erkänner att det antagligen berodde på att jag vaknade till hyfsat fint väder. När jag svängde in moppen vid skolan står två civilpoliser och kollar moppar, men jag kände mig lugn när jag halade upp körkortet ur väskan och gav bort nycklarna så att dom kunde kolla den, min Aprillia är ju så laglig. Fick sedan rusa runt i hela skolan och leta efter salen vi skulle skriva vårt nationella i, jag var lite sen. Provet gick bra förutom en grej, men det spelar inte så stor roll, vi har ju fler delar i matte att göra. Dagen blev fortsatt trevlig med bild, slöjd och kör. Vi nior tränar på två låtar som vi ska framföra på lunchen och skolavslutningen. Låtarna passar så sjukt bra och vi gråter nästan redan, bara av tanken på att vi ska stå där framme och sjunga som ett sista avsked till skolan, lärarna och framförallt till det underbara folket som aldrig kommer vara samlat på samma sätt igen. Vackert.
Nu ska jag faktiskt ner och spela lite golf, har varit så galet taggad på det hela veckan. Jag spelade lite förra året, men tänkte inte betala in medlemsavgiften i år eftersom jag knappt spelade något förra året. Mot förmodan blev jag ändå sugen på att spela, det är faktiskt roligt. Puss
21:21
Jag saknar dagarna förra veckan. Förutom en depression över vädret, har jag även spenderat en del av kvällen på ett möte om vårt innebandylags framtid. Verkar faktiskt som vi har en sådan, hursom så finns det nog inget lag som har roligare ihop. Imorgon har vi nationella i matte, vilket inte känns särskilt oroande, det är ändå bara första delen med huvudräkning. Skolavslutning, separation och frihet ligger bara några prov bort och det känns lite panikartat att tiden bara försvinner. Vi, jag och mina kompisar, kommer aldrig vara tightare än vi är nu. Om några månader måste vi börja överleva med att inte se varandra varje dag, att inte kunna veta allt om varandra tjugofyra timmar om dygnet. Jag vill lämna Mariefredsskolan mer än någonsin, samtidigt som jag mindre än någonsin vill skiljas från allt som hör den här tiden till. Det är som att jag ska lämna ett hem och och veta att jag aldrig kan komma tillbaka.
Maybe only the lonely knows when love is real
Bilden visar dagens humör. Det har varit svart från att jag vaknade imorse till snöstorm, uppmärksammade att värken i benhinnorna smygit tillbaka efter helgen, tvingades ut i skogen med karta och kompass på idrotten och kom tillbaka med bortdomnade fingrar och tills att jag kom upp till matsalen uthungrad för att inse att maten var slut. Borde fattat redan imorse när min lista, på shuffle, startas med låten Winter - Joshua Radin. Hela den här dagen har påminnt om vilken deprimerande vinterdag som helst. Som tur var slutade den med att jag och Emma däckade med filtar, te och filmen The Fighter i min soffa. Jag ber för att det här inte är början på en ny istid. Jag saknar redan mina shorts.
Varning för djup
Morfar och Farmor
Mormor och Farmor
Ella
Jag satt och kollade igenom bilder från den här årstiden förra året. Mappen med bilder från min konfirmation innehöll så många minnen att jag nu gråter. Jag minns allt så väl, det var den 22 maj förra året, nästan precis ett år sen. Morfar var oerhört trött, men han hade opererat en del på pacemakern och därför trodde alla att han snart skulle bli piggare, bara dom kunde få igång pacemakern. Jag hade aldrig ens snuddat vid tanken på att han inte skulle tillfriskna igen, jag förstod helt enkelt inte hur svag han var, jag ville inte förstå. Han har alltid varit den starka och inte ens veckorna innan han gick bort så klagade han över att han mådde dåligt. Nu i efterhand förstår jag inte att jag inte fattade hur han han egentligen mådde den där dagen när jag konfirmerade mig. Jag minns att han satte sig i bilen efter ett tag, han orkade inte mer men ville inte förstöra genom att säga till oss andra hur trött han var. Samtidigt visade han upp sitt vanliga jag utåt. Det är helt sjukt att han inom en månad efter den här fina dagen, skulle ha gått bort. Det gick för snabbt och jag hade inte fattat ett skit om hur nära slutet det var. Bilderna påminner mig om hur färskt, starkt och fint jag minns honom från den dagen. Minnena blir bara tydligare och tydligare ju närmare ettårsdagen för saknaden av honom man kommer. Om han har dator, internet och min bloggadress däruppe i himlen vill jag bara säga: Morfar, jag älskar dig.
Om jag tar ett steg, på ett år, tillbaka från nu, skulle jag ta ett steg tillbaka till en tid då tre stört mycket betydande personer fortfarande levde. Jag skulle ha en månad kvar med morfar och nästan nio månader med farfar och Ella. Jag vet inte vilka jag kommer sakna om jag tar två, tre liknande steg framåt istället, jag vet inte vilka jag då skulle minnas på samma sätt som jag minns morfar, farfar och Ella idag. Mormor och Farmor finns kvar för mig nu och dom ska få veta hur glad jag är över det. Lika mycket som jag gråter när jag tittar på bilder på mina bortgångna familjemedlemmar, ler jag åt jag att har alla möjligheter att kunna samla ihop flera fina minnen med dom jag har kvar.
Dubbelsöndag
Bild från Valborg 2009
Det blev stressigt när jag kom hem en timme senare än tänkt från jobbet och skulle hinna duscha, fixa grill/mat/hus och göra mig iordning innan Savannah, Ebba, Annabelle och Emma kom. Vi njöt en trerätters med alkoholfri cider, lugn Valborg med andra ord. Vi gick dock ut senare, var hos Tom en stund och mötte bland annat lite utslängt folk. Kändes bra att vi hade vårt firande i fredags, då typ alla fester igår failade. Fick en chock imorse när klockan visade att jag sovit 12 timmar i sträck, jag måste verkligen varit trött efter jobbet igår.. Förutom att jag sov bort halva dagen, det är söndag, lovet är slut, skolveckorna börjar imorgon, pluggandet börjar imorgon och att klockan är 18:06 utan att jag gjort något vettigt, så har det varit en helt okej dag. Ironin flödar.
