2000 meter över havet och 2000 meter bortom februaridasslivet hemma; skidåkning på hög nivå kan få flera betydelser.

Trotsade dagens kursprov och utnyttjade gårdagen på det enda riktiga sättet; pasta, stearinljus och choklad med Gustav i en mörk källare. Jag är lite rädd, jag tror nämligen att allt i livet jämnar ut sig och jag vill verkligen inte att något ska jämna ut sig, jag vill alltid känna såhär.

Galna fredagsleendet. Två prov avprickade och en vecka närmare sportlovet. Längtar med hela hjärtat efter skidåkning, därmed blir en vecka i Morzine med familjen och Gustav helt perfekt. Snart drar jag till Sara där en födelsedagsfirande middag ska intas med resten av Fö11:s elit.

Januaribilder. Med endast två veckor kvar till lov har vi ett antal insatser i skolan att slutföra, fenomenet med att allt samlas innan lov/terminsavslut är fortfarande mallen provschemat följer. Januari-februari sägs vara den mest deprimerande tiden på året; men varför ska man vara deprimerad när man har vänner på bussen, nya strängar på gitarren, snö på marken, Mika Kiwanuka i öronen, fyrhjuling på isen, bär i filen och kärlek i källaren.

Med ny inspiration och lika stor tidsbrist är det dags att börja fylla igen hålet i bloggen.

Allt flyter på: innebandy både på nätter och dagar, försök till adventsmys utan snö och bussresor som varje dag åker i ett allt mörkare mörker. Det är fint på sitt sätt. Bästa sättet att bli kompis med mörker stavas dunjacka, mössa och glädjemusik i öronen. Ska helst utnyttjas genom att värma handen i killen bredvids. Glad November.

En fika, en bussresa till Tosterö och en innebandymatch (från läktaren) med mina tjejer var bara början på en fin fredag. Sista stoppet blev nämligen Stallarholmen och där väntade min älskade med gourmetmiddag. Hoppas det blir en vana. Lussebullar både bakades och blev ätna idag, ihop med två vänner på S och en juridikuppgift. Jag välkomnar en ny vecka.

Inget man ser ofta nuförtiden.

Solen sken när vi besteg Gran Canarias bergiga stigar. Kvarlämnade budskap i form av stenar inspirerade oss att själva bidra (sista bilden). Nu får jag äntligen, äntligen, äntligen träna innebandy, efter ett långt uppehåll är det dags igen.

Lördag med brinnande ljus, tankar som behövdes släppas ut och med vännerna Sofie och Ebba bakom varsin enorm tekopp. Nu går bilen mot Stockholm, ögonbindel på far och ett bokat bord på italienskt.

Prioriteringsreglerna måste tas fram, för vi lovade ju varandra att alltid vara nummer ett.

Föll tillbaka från himlen och landade i ett asfaltsgrått november-Sverige. Men vad spelar bakgrundsfärgen för roll när himmelskänslan sitter i min Gustav och inte i vädret?

Höstpromenad vid Taxinge slott



Jag är frisk och levande efter elva dagars sängliggande. Lunginflammation eller inte, hostan tystnade i samma ögonblick jag andades in den kalla höstluften och allting blir så ljust när man kan gå och sparka på löv. I veckans slut åker vi ner till Holland för en annorlunda helg, men innan dess väntar två prov, en redovisning och ett jobb att samla in det jag missat under förra veckans lektioner. Jag klagar inte, jag har längtat efter hjärnaktivitet. Sträcktittning på elva avsnitt av GossipGirl under samma dag verkar kunna döda inspirationen hos vem som helst. Livet kan börja.