Maybe only the lonely knows when love is real



Bilden visar dagens humör. Det har varit svart från att jag vaknade imorse till snöstorm, uppmärksammade att värken i benhinnorna smygit tillbaka efter helgen, tvingades ut i skogen med karta och kompass på idrotten och kom tillbaka med bortdomnade fingrar och tills att jag kom upp till matsalen uthungrad för att inse att maten var slut. Borde fattat redan imorse när min lista, på shuffle, startas med låten Winter - Joshua Radin. Hela den här dagen har påminnt om vilken deprimerande vinterdag som helst. Som tur var slutade den med att jag och Emma däckade med filtar, te och filmen The Fighter i min soffa. Jag ber för att det här inte är början på en ny istid. Jag saknar redan mina shorts.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0