Would all this end up in the precipice of a missing piece



En nästan tom tisdagseftermiddag framför mig, planerar lite plugg, gitarr och sen träning. Det är ganska skönt att klockan inte ens är två. Just nu är allting tomt, det finns knappt något roligt framför en. På samma gång finns det inget dåligt heller, inga prov den här veckan eller nästa. Tiden brukar alltid gå så fort, men nu känns det som om den stannat upp mitt i en grå januari/februari/någonting-sörja. Varje dag ser jag mer och mer asfalt på vägarna och varje dag tänker jag mer och mer på att ta ut min moppe. Fortfarande är vår lilla grusväg vid oss helt isig. Kan det inte bara bli vår?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0