September
Ett episkt ögonblick, ett inlägg efter en lite för lång timeout. Jag har inte varit med om något hemskt, har inte nått botten, tvärtom. Mycket har förändrats och det känns mer än fint, helt fantastiskt. Europaskolan kändes rätt redan från start, men nu när en del av alla nya ansikten förvandlats till personer jag känner, är livet på och runtom skolan riktigt bra. Jag saknar tryggheten av att ha mina sex bästa vänner runtom mig varje dag, men långdistanskompisförhållanden funkar faktiskt också. Om man räknar cykelvägen till Ekhov eller den 5 minuter långa bussturen till Kumla som långa distanser.
September är snart över och inte heller det här året gjorde min favoritmånad mig besviken. Fester varje helg, en garderob med nya höstkläder, innebandystart, födelsedagar (min egen inräknad), lov och bland annat en Göteborgstripp har förgyllt månaden på samma sätt som röda träd förgyller promenaderna till bussen.
